Aranäs

Första gången platsen nämns är  i Erikskrönikan på 1320-talet, vi vet också att 1283 var marsken Torgils Knutsson på borgen.
Sista gången borgen nämns i Erikskrönikan är 1305 samtidigt med att Torgil Knutsson fängslades och fördes till Stockholm bräns densamma.

Efter marsken Torgil Knutssons död skänktes jorden till Gudhems kloster, dock med villkoret att nunnorna inom ett år skulle flytta till platsen, eftersom de flesta tyckte att bhorgen hade ett betydligt bättre läge än Gudhem.

År 1366 gav kung Albrekt av Mecklenburg gården till hövitsmannen på Axvalls slott, Gerhard Snakenborg. Villkoret för donationen var att Aranäs inte fick befästas utan kungens och rådets samtycke. Det tyder på att Aranäs i mitten av 1300-talet inte fungerade som borg.[2] 1371 lämnades den av kung Magnus som betalning för en skuld till biskop Nils i Skara. Biskopsstolen innehade sedan Aranäs fram till reformationen.

Mellan åren 1379 och 1508 är det helt tyst om Aranäs i de skriftliga källorna vilket har tolkats som att borgen troligen låg öde under större delen av 1400-talet och att den sannolikt sattes åter i stånd vid 1500-talets början.[3] På 1550-talet låg borgen enligt Olaus Magnus återigen i ruiner.

År 1683 övergick gården, då kallad Årnäs, från kronan till enskild person. Den nuvarande närbelägna Årnäs herrgård, i vars trädgård borgruinen ligger, är uppförd på 1700-talet.[3] År 1801 köpte grosshandlaren Berndt Harder Santesson godset Årnäs, och 1802 anlades glasbruket Årnäs bruk på ägorna. Glasbruksverksamheten lades ner 1960, därefter har mindre metallindustri förekommit på bruksområdet.

Genom två omfattande utgrävningar är Aranäs bland de bäst dokumenterade medeltida borganläggningarna i Västergötland.[3]

Bild från utgrävningen av Aranäs borgruin 1920

Utgrävningen 1916-1923

Under denna utgrävning, utförd av arkeologerna Bror Schnittger och Hanna Rydh, grävdes borgkärnan längst ut på den medeltida udden ut. Den visade sig bestå av en flervånig rektangulär tornbyggnad, cirka 13 gånger 19 meter, och med cirka 4 meter tjocka murar i bottenvåningen gjord av kvaderhuggen sandsten.[1] Tornet har senare blivit sammanbyggt med en kvadratisk borgmur, cirka en meter tjock och med omkring 35 meter långa sidor. Höjden på borgmuren anses ha varit minst 4 meter.[2] Anläggningen har omslutits av en vallgrav i anslutning till murarna. Inne på den lilla borggården har funnits smedja och hushållsanläggningar.

Tidigt under utgrävningarna gjordes det spektakulära fyndet av en tunnhjälm, senare kallad ”Torgils Knutssons järnhatt” eller ”Aranäshjälmen”. Hjälmen är typisk för tiden omkring år 1300.[2]

Spår av brandlager under borgmuren och likheter i arkitektur mellan huvudbyggnadens bottenvåning och den närbelägna kyrkan i Forshem, gjorde att arkeologen Schnittger hade hypotesen att borgen var samtida med 1100-talskyrkan och hade föregåtts av en äldre försvarsanläggning i trä.[1]

Utgrävningen 1999-2001

Resultaten från undersökningarna – samt senare kompletterande insatser – visar att borgen med all sannolikhet byggdes under 1200-talets mitt eller andra hälft. Det påträffades inga belägg för att det funnits en äldre borg på platsen. [3]

Däremot påträffades två tidigare helt okända stenbyggnader, strax söder om borgruinen. Den ena, med påkostade stendekorationer, bedöms vara borgherrens salsbyggnad. Byggnaderna är samtida med huvudborgen – dvs från sent 1200-tal – 1300-tal. Ett annat nyfynd är en vallgrav som legat i nära anslutning till den som finns vid borgkärnan. Cirka 130 meter söder om borgen har det funnits en drygt 6 meter bred stenskodd vallgrav. Det finns spår av en fjärde vallgrav, cirka 600 meter söderut, vilken har skurit av hela udden och antyder att borgen haft två förborgar.[2]

Dessa undersökningar genomfördes av Medeltidsarkeologiska avdelningen, Institutionen för arkeologi, vid Lunds universitet. Projektet finansierades av Harald och Gustaf Ekmans stiftelse för kulturminnesvård och miljövård.

Källa: Wikipedia